Historiska spår

Mitt i Svartrå ligger dessa magnifika stenrösen. En skulle kunna tro att det är en gammal fornlämning men det är ingen ruin utan ett kreativt utformat röse. Dom anlades av Nils Jacob Zachariasson 1893–1907. Jacob bodde på gården bredvid, Gunnagård, med sin fru Anna Charlotta från 1882 och fram till sin död 1923. Idag är Gunnargård ett besöksmål med café och barnaktiviteter. Parkera på gården och gå bort till Gunnagrotta som syns från grusvägen. Kontrollera så du inte trampar ner grödor på åkern på din väg fram till röset.

Susedalen fungerade under forntiden som en förbindelselänk mellan Ätradalen och kusten. Här finns många fornminnen, till exempel denna grav från slutet av stenåldern. Vid utgrävningar hittades en huggen pilspets och en skrapa av flinta. Skelettet har troligtvis vittrat bort. Hällkistan ligger på toppen av en hög, som om våren och sommaren är rik på blommor.

Här levde Jon Nannesson 1780–1872. Platsen har blivit känt genom August Bondesons berättelser om Jon i Slätthult. Författaren, folklivsforskaren och läkaren August Bondeson var uppvuxen i närbelägna Vessigebro. Några stora hamlade askar och rester av husgrunder och källare vittnar om var gården en gång fanns. Runt inägorna finns en promenadslinga där de olika åkrarna/ängarnas namn finns uppsatta på skyltar.

Stax utanför nuvarande stadens centrum finns en kyrkoruin från medeltiden, Sankta Gertruds kyrka. På platsen finns en minnessten med inskription och ett stort träkors.

Strax utanför Fagered högg man dopfuntar under 1200-talet. Här fanns nämligen gott om grönsten – en vulkanisk bergart. Dessa fördes till kyrkor runt om i bygden. Än idag finns det dopfuntar i Ullared, Fagered, Källsjö, Vapnö och Svartrå härifrån. En påbörjad sten finns kvar på tillverkningsplatsen och är ett trevligt utflyktsmål. En stig tar dig genom området och det finns informationsskyltar, bord och bänkar.  

I skogen utanför Sjönevad blommar rosorna året om, de mörkröda granatrosorna som aldrig vissnar. Här ligger en granatgruva som är lite svår att hitta, men värd ett besök och en utmaning för den som är lite äventyrlig. (mer…)

Det ensamma trädet är ett vackert blickfång där det står högst uppe på kullen i Sörby. Ta en promenad i historiens spår i vacker natur. Sörby är en liten by mitt i Ätradalen. Vid den lilla parkeringen börjar en kulturstig som leder dig längs gamla färdvägar, över blomsterängar och förbi fornminnen. En liten broschyr berättar om historien och om det du ser längs kulturstigen

Längst ute på udden tronar den stora stenen som varit landmärke i alla tider och som gett Glommen sitt namn. Gamla tiders fyr Länst ut på udden norr om Glommens hamn ligger Glumstenen, ett flyttblock som legat här sedan istiden. Grunt vatten och rev har i alla tider gjort kuststräckan utanför Glommen svårseglad och stenen har fungerat som landmärke. Vikingarnas Glaumstein Glumstenen omnämns för första gången på 1000-talet, då kallade vikingarna den för Glaumstein. I Hakon Hakonssons saga om kungens krigståg i Halland år 1256 nämns Glumsten som landstigningsplats och utgångspunkt för härjningar åt norr och söder. Stenen användes av sjöfarten ända till 1840-talet då fyren på Morups Tånge byggdes. Vem har skrivit på Glumstenen? År 1816 lät Sven Petter Bexell hugga in dåvarande vattenstånd på stenen. Bexell har ristat in texter på mängder av stenar i bokskogarna i Åkulla, där handlar det ofta om ordspråk. Vid den här tiden var man bekymrad över vattenminskningen i haven så Bexell gjorde en insats här och ristade in dåvarande vattenstånd på stenen.

Nu har du hittat till en av Falkenbergs mest mytomspunna platser. Långt före Shakespeare skrev Romeo och Julia sägs det ha utspelat sig en liknande historia här. Dessa stora stenar från bronsåldern sägs vara spår efter legenden om Hagbard och Signe. Mytomspunnen fornlämning Fyra bautastenar tornar här upp sig i landskapet. Det är gravar från bronsåldern och kanske har den också fungerat som kultplats. På stenarna finns spännande hällristningar i form av soltecken, skepp och skålgropar. Sitt namn har den fått efter den medeltida vandringslegenden om Hagbard och Signe. Fornlämningen hittar du precis utanför Asige. Du ser den från vägen och här finns plats för parkering. Informationsskyltar berättar mer om platsen. Legenden om Hagbard och Signe Berättelsen nedtecknades av den danske krönikeskrivaren Saxo i början av 1200-talet. Men Snorre Sturlasson, den kände isländske skalden, refererar till att sagan hörts från en man som levde under 800-talet. I så fall äe detta den äldsta av de fornnordiska sagorna. I Saxos samling hittar vi även berättelsen om den danske prinsen Hamlet, så visst undrar vi om Hagbard och Signe kan ha inspirerat Shakespeare att skriva Romeo och Julia... Maktkamp, blodshämnd och förbjuden kärlek Av alla platser i Norden som förknippas med legenden om Hagbard och Signe har Asige det som bäst stämmer överens. Här kan du läsa en kortfattad sammanfattning av berättelsen:

Här, mitt på Falkenbergs lugna landsbygd, låg krutröken tjock den 20 oktober 1565. Vinden ven och regnet piskade när 20 000 man möttes i slaget vid Axtorna, ett av de största i nordisk historia. Stridigheter om Halland Under den oroliga tiden för det Nordiska sjuårskriget, 1563-1570, var Halland danskt. Men Sverige lyckades inta Varbergs fästning 1565. En dansk armé skickades att ta tillbaka staden men misslyckades och fick fly söderut. En svensk armé var dem då hack i hälarna. Att slaget stod just vid Axtorna i Köinge berodde på att svenskarna lyckats bränna bron över Ätran och på så sätt kapat flyktvägen. De danska trupperna blev tvungna att hitta ett ställe att vada över ån och valet föll på denna plats. Blodbadet vid Axtorna Den 20 oktober 1565 drabbade 11 000 svenska och 9 000 danska soldater samman. När stridslarmet tystnat låg 4 000 man döda på slagfältet och ligger här fortfarande begravda i massgravar. Trots att svenskarna var fler vann den danska armén, mycket tack vare bättre rytteri och ledarskap. Trots storleken på slaget fick det ingen större betydelse för kriget. Besöka platsen idag Det finns inte många spår som vittnar om att det stod ett stort fältslag vid Axtorna, men många fynd har gjorts vid arkeologiska utgrävningar. En minnessten och en informationstavla är det som i dag minner om slaget. Fortsätter du den lilla vägen som går ner förbi stenen kommer du till ännu ett ekomuseum, nämligen Skvaltkvarnen i Axtorna

Det kanske ser ut som ett helt vanlig sten, men den har haft en betydelsefull uppgift i sisådär 600 år. Under så lång tid utgjorde Danabäcks sten en av gränsmarkeringarna mellan Sverige och Danmark. Halland - en dansk historia År 1050 är svindlande längesedan. Då tror man att den första gränsen upprättades mellan Sverige och Danmark. Danabäcks sten ligger i Älvsereds-trakten, så långt norrut i Falkenbergs kommun man kan komma, och är en av de sex stenar som utgjorde gränsmarkeringen vid denna tid. Källor berättar att sex svenska och sex danska män färdades genom gränsområdet från norra Halland till Östersjön och valde ut stenarna. De valde stenar med speciellt utseende på strategiska platser mellan länderna. Denna riksgräns gällde sedan för Halland fram till 1645. Hitta till stenen Du passerar stenen om du följer Östdanmarks Vandringsled, en 17 km lång vandringsled mellan Ålarp, Älvsered och Ulvanstorp. Den kan vara lite svår att hitta där den ligger gömd bland granarna, men när man väl fått syn på den så förstår man varför den en gång i tiden blivit utvald till gränssten. Den är idag också kulturminnesmärkt.

Ute på en åkerholme, under några vackra ekar, ligger en av Hallands längsta och bäst bevarade hällkistor. Fin plats för en grav tyckte man för ca 4000 år sedan! Minnen från yngre stenåldern En hällkista är en rektangulär stenkammare eller gravbyggnad från den yngre stenåldern, alltså är den här fornlämningen så gammal som 4000 år. Hällkistan vid Hulta är 7,3 meter lång och gjord av stenhällar i en hög. En skylt med information finns på platsen.

Denna speciella plats med sina stora treuddar sätter igång fantasin. Har det här varit ett centrum för dåtidens riter eller är det en gravplats? Arkeologerna är dock eniga om att de kommer från tidsperioden 400-600 e Kr. Fornlämning under jord I Öinge, några kilometer sydost om Asige, ligger två av Sveriges största treuddar. Sidorna mäter 33 m och de ligger ca 25 m från varandra. De kan vara lite kluriga att upptäcka då de är som en upphöjning av marken. Mitt i den ena treudden ligger dock en meterhög sten som antagligen har stått upp. Just här, i södra Halland, är treuddarna faktiskt större än på andra ställen. Grav eller kultplats? Treuddar förbryllar forskare. En del tror att det är gravplatser, andra menar att det är kultplatser. De tre armarna har också satts i samband med de tre fornnordiska gudarna Oden, Tor och Frej. Ingen arkeologisk undersökning har gjorts i området.

Inom Särestads gravfält vilar många generationer särestadsbor som levde under bronsåldern och den äldre järnåldern. Här finns också en stor hög, kallad Hagbards kulle.   Stort gravfält På detta gravfält kan du se många typer av fornminnen från brons- och järnåldern (1800 f Kr - 1000 e Kr). Här finns stensättningar, en treudd, ett 40-tal resta stenar och tiotalet högar. Högst av högarna är Hagbards kulle med en höjd på fem meter och 30 meter i diameter. Här måste en betydelsefull person ligga begravd. Kan det ha något med sägnen om Hagbard och Signe att göra? Parkeringsficka och skylt finns vid vägen.