Kräftfiskaren
Det finns några få fiskelägen kvar längs våra kuster. De fiskare som fortfarande ger sig ut varje natt förvaltar på så vis ett slags kulinariskt kulturarv. Ett skummande, salt, tångdoftande, soluppgångsvackert och måsskrikande arv.
Det finns några få fiskelägen kvar längs våra kuster. De fiskare som fortfarande ger sig ut varje natt förvaltar på så vis ett slags kulinariskt kulturarv. Ett skummande, salt, tångdoftande, soluppgångsvackert och måsskrikande arv.
”Sommarmorgnar på havet. När nätterna är ljusa och allt ligger spegelblankt. När man tar en kaffe precis innan vi tar upp det sista. Väl i land så fiskar man lite öring från kajen innan hemgång”.
Tommie beskriver de där tillfällena i ett yrke när det blir logiskt varför man gör det man gör. Jag tolkar det som att det i hans fall kanske inte spelar någon roll att han är sjätte generationens fiskare, utan att det handlar om att han helt enkelt inte vill göra något annat.
Båten Lyngskär har precis lagt till vid kajen i Glommen ungefär en mil norr om Falkenberg. Några danska barn firar höstlov och tittar nyfiket på när Tommie lyfter upp korg efter korg fyllda med kräftor på betongen.
Efter gymnasiet så följde han med sin pappa och farfar ut och har inte gått iland sedan dess. Det var sexton år sedan. Farfar fiskar inte längre men det gör pappa Dan. På frågan om hur det funkar att jobba med farsan svarar Tommie: ”Det går la bra.” Vi sitter i hytten och jag ropar samma fråga till Dan som står ute på däck. ”Det går la bra”, svarar han.
Just de här två fiskarna kanske inte är män av stora ord. Det verkar inte pratas i onödan om man säger så. Ändå lyckas de förmedla en känsla varje gång de beskriver sin vardag som är få andra yrken förunnat.
”Vi la ut igår eftermiddag”, berättar Tommie. ”Man vill ju hinna sätta innan solen går ner, kräftfisket är ju som bäst i skymning och gryning. På sommaren när nätterna är ljusare kan man fiska hela natten”, fortsätter han.
Den här förmiddagen skiner solen över hamnen. De skopar is över kräftorna som kyls ner. Dan ska alldeles strax köra fångsten till Läjet där den packas om i en större lastbil innan den transporteras till fiskauktionen i Göteborg. Äldre glommabor kommer cyklande för att kolla hur natten gått. Någon har med sig ett fiskespö.
Det här är nog mer en livsstil än ett vanligt sju till fyra-jobb. Man sköter sig själv och får vara på havet. Det är något speciellt tycker jag.
Just det. Så var det ju det här med kräftor. Hur gör kräftfiskaren egentligen?
”Koka dom. Minst två matskedar salt per liter vatten och så dill. Ingen öl eller socker och sånt tjafs. Håll det enkelt”
