Berte – museum och 1600-talsgräl

Byn Berte i Slöinge socken är mest känd för sin kvarnverksamhet – en mjölnartradition som finns dokumenterad ända tillbaka till 1500-talet.
Berte museum som skildrar ”Livet på landet” är ett sevärt besöksmål med många kulturhistoriska föremål från trakten.

Men genom arkiven kan vi också bekanta oss med några av invånarna i Berte på 1600-talet. Påskhögtiden 1657 var precis avslutad. När folket i Slöinge socken åter skulle glädjas åt Jesu uppståndelse, blev det i stället en sorgens tid för Anders Torsson i Berte. En röst hade tystnat i stugan. Det var en av hans söner som hade lämnat jordelivet. Två av gästerna på det obligatoriska jordfärdsölet var Nils Degen (=klockare) i Eftra och Lars Andersson i Berte.

Nils och Lars kunde inte hålla sams under sorgestunden. Anders gick fram till klockaren och sa:
– Förbannade dig om du inte vill som jag.
Nils svarade:
– Förbanna du mig.
Konversationen upprepades en gång till, innan de tog varandra i hand och förlikades. De båda gick ut en sväng. Snart kom de in och satte sig mitt emot varandra. Lars skällde då på klockaren:
– Du est en Hore-pærs! (Du är en horepressare.)

Männen rusade ut ur stugan igen, och nu tog de till knytnävarna. I röran föll klockarens hatt av. Lars fick syn på detta och slet åt sig huvudbonaden. Nu kunde han inte motstå frestelsen att kasta ned den i ån. Jon i Slöinge var dock snabb och kunde snart fiska upp den ur vattnet igen, innan den hann flyta iväg för långt.
Bråket eskalerade, och snart kom knivarna fram. Lars blev allvarligt stucken men överlevde, och det är på grund av knivslagsmålet och den efterföljande rättegången som episoden är bevarad till eftervärlden. Det var inte bara mordförsöket som rannsakades. Ett av de vanligaste brottsmålen för var ärekränkning, och att blir beskylld för att vara en horepressare var förstås en grov förolämpning.

Genom domböckerna ser vi att såväl Nils Degen som Lars Andersson inte alltid var Guds bästa barn. Kort efter denna episod blir klockaren indragen i en faderskapstvist där han beskylls för att ha avlat ett oäkta barn. (Det kanske fanns en logisk förklaring till att han skälldes för en horepressare…)

Text: Andreas och Anna Karlsson