Åkulla bokskogar – trädtjuvar anno 1741

På gränsen mellan Falkenberg och Varberg ligger Åkulla Bokskogar. Det är ett stort naturområde med ett tjugotal sjöar och flera naturreservat. Här finns vandringsstigar som passar hela familjen. Allt från en promenad med barnvagnen till ett tufft löppass genom de mäktiga bokskogarna. Här finns möjlighet till att fiska, paddla och titta på sevärdheter. Vintertid finns konstsnöspår för skidåkning.

Trä och virke var då som nu en viktig råvara. Bönderna behövde brännved, gärdsgårdsvirke och timmer för att bygga hus. Allteftersom befolkningen ökade, blev behovet större.
Samtidigt behövde Kronan virke av hög kvalitet, bland annat till skeppsbyggeri. Till örlogsflottan behövdes virke av bästa sort. För att säkra tillgången på skeppsvirke var alla ekar Kronans träd – även om de växte på bönders mark. Den som fällde en ek på sin mark stal från konungen! Vid upprepade brott väntade dödsstraff! Fortfarande in på 1810-talet var straffet för att olovligt fälla eller skada en ek, dryga böter eller en månads fängelse på vatten och bröd.

När vi beger oss till år 1741 och två män som huggit i Åkulla, så var det sannerligen inte tal om att de hade fått några tillstånd …
Den 10 november hade Olof Andersson och Sven Andersson från Åkulla stämts in till Himletinget. De stod anklagade för att ha huggit ned en ek och en bok på hemmanets ägor. I åklagarens frånvaro var det skogvaktaren själv, Torsten Stenström, som lade fram fallet.
Sven och Olof kunde inte neka. De kunde inte heller ursäkta sig med mer än att träden var oumbärliga för den.
Försvarstalet dög inte. Rätten dömde männen till att böta två gånger nio daler silvermynt. Därutöver skulle de betala skadestånd till Kronan, 12 öre för eken och 16 öre för boken.
Sven och Olof ålades ytterligare ett straff. För att ersätta de fällda träden skulle de i stället plantera två unga telningar – en bok och en ek. De skulle vårda de båda träden till dess att de vuxit sig så stora att de inte längre riskerade skadas av betande boskap.
Det sista straffet kan låta mer symboliskt. Men, om du pustar ut under en knotig gammal ek efter en löprunda i Åkulla, kan det ju faktiskt vara precis detta träd som Sven och Olof ålades att plantera hösten 1741!

Text: Andreas och Anna Karlsson